Monday, December 05, 2005

Aptitretare: An All American National Sport

Det är något på gång här i stan, det kände jag under helgen som gått. Det har surrat i mailboxen, sms:en har strömmat in, jag har blivit stoppad av folk på gator och torg; alla är överens om att Carter USM-historien ständigt måste skrivas om. Jag har mottagit en ansenlig mängd listor från folk som har rangordnat sina Carter-favoriter. På onsdag kommer resultatet offentliggöras, då koras vårt favoritbands allra bästa låtar. Jag ska inte skvallra om vartåt det lutar redan här, även om SIFO har gjort vissa påtryckningar. Ett avslöjande om den aktuella ställningen skulle kunna gynna/missgynna kandidaterna och resultera i en ovärdig vinnare. Men som en liten aptitretare inför the big Wednesday serverar jag er den makalösa texten till "An All American National Sport". Speciellt den markerade passagen får mig alltid att rysa; Jimbobs sånginsats är där i all sin nakna desperation något av det starkaste som spelats in på skiva. When Carter died, they broke the goddamn mould, är allt jag kan tänka när jag läser orden nedan. /Jocke S. (vi är ju två i unsexables, så det kan väl vara en bra idé att underteckna våra inlägg i fortsättningen).

I unpacked my troubles
From an old Safeways bag
Underneath Cardboard City lights
These two characters bought me supper
And they gave me some fags
And I settled down for the night

And I dreamt I was drunk
On a tropical ocean
Sailing home to the missus in Kilburn
And there on my bunk
Were all here letters of devotion
With some drawings and kisses
From the children

And I dreamt I was an artist
Like Toulouse-Lautrec or Manet
Drinking like a bastard in Madrid
Instead of underneath the arches
With Flanagan and Allen
Not a million miles from Chelsea Bridge
And then I woke up from my dreams
The neighbours heard the screams
And all the stray dogs
Were barking at the smell
Those two scumbags had come back
With some matches and some petrol
Set fire to my bed and left me burning
...in hell!

0 Comments:

Post a Comment

<< Home